Dreams
This makes me wanna die
Fick höra på jobbet i fredags att Jay och Minnah (idolerna, nivet) mest troligt skulle uppträda i Victoriagallerian på söndagen men det var inte helt spikat.
Jag och Saari var ju båda sugna på att se dem så vi höll koll på Gallerians event, men inget dök upp.
Kvart i två på söndagen ringer Saari och säger att de var planerade att börja spela 14.00.
Jag kände mej inte jättesugen på att kasta mej in till stan på en kvart så jag la ner planerna.
Det kändes trist, men okej. Fram till idag. Då dök detta upp
(Ja, klippet är från sundsvall, men same shit different town, nivet)
För er som inte hänger med i svängarna kan jag då infomera om att Make me wanna die är en The pretty reckless låt. Av Jay och Minnah. Som jag har MISSAT! Så inte okej. Alls.
Idag surar jag!
Keep holding on
okay
AiV
Saari hade som mål att få in mej på Alice in Videoland och det har spelats mycket sådant här ett tag nu. Självklart lyckades hon. Det är kick ass-chicks ju. Det går oftast hem hos mej.
Så, I brist på någor roligt att skriva om får ni en Alice in Videoland låt. We are Rebels
Rosa fluff
elf
Gillade denna skugga för den var inte sådär kolsvart utan perfekt att bara skugga lite med. Har inte hunnit testa den alltför mycket ännu men so far so good.
Priset ligger på 43 kr
Lip Plumping Glaze Wink Pink
Ett läppglans med diskret färg som ska ge en Angelina-lips. Jag gillade färgen, bara en svag nyans av rosa, dock tycker jag inte man blev alltför plutig i truten.
För er som testat Theralen och fått det på läpparna kan förstå hur glansen känns. Stickigt, lite brännande. Tur att det fort går över.
Pris 18 kr
Boktips
Alive
Har en paus från livet mer eller mindre, jag tycks ha krockat med en betongvägg. Den dök upp från tomma intet och knockade mej helt ur kurs.
Har inte bott hemma på hela veckan, åker bara hem då och då för att mata/klappa katterna men har fått bra hjälp med det med. Måste snart hem och spendera mer tid med dem, men de blir iaf omhändertagna bra nu.
Mycket kan man ta paus från men djuren är ett ansvar man måste ta, på ett eller annat sätt.
Annars jobbar jag mycket på att skapa bra rutiner och känna mina egna gränser.
Mat, sömn och vardagsromantik kan nog beskriva veckan, med små inslag av ångest och hopplöshet men jag lär mej hantera det bättre och bättre.
Trots att jag känner mej helt slut känner jag mej ändå stark i mej själv, jag kan ta hand om mej själv trots att det är tugnt.
Jag längtar efter värme och ljus. Varma sommarkvälalr med ljumma vindar.
Solsken. Jag behöver solsken!
Hade en vän på besök igår, vi pratade om allt och inget. Jag fick perspektiv på vissa saker, men kvällen blev tung ändå, men jag är inte längre gjord av porslin, jag hittar mer och mer min inre styrka. Det handlar bara om hur man väljer att hantera saker, göra det som man vet är bäst för en själv och som tidigare nämnt, känna av sina egna gränser.
Jag hävdar fortfarande att detta kommer bli mitt år, även om början har varit kämpig.
Jag ger inte upp.
The pretty Winner
Stort grattis till
JESSICA JONES
Jessica, maila mej din adress så skickar jag din skiva
bloggsvar
Chris Rock on gun control
Sjukt roligt iaf
bokomslag
Själv sitter jag och påtar på med lite ideer till ett bokomslag, men känner att jag måste ta paus tills jag lyckats få igång Photoshop. Känner inte ens lite proffisionellt med ett omslag som är knaggligt byggt i paint.
Det är då inte jag som har skrivit en bok (ännu?) utan my partner in alcohol, min käre Krylbo-ganster Jonas Lind.
Några av mina redan färdiga förslag (då speciellt baksidans omslag) finns publicerat på Jonas blogg, men kan lägga in en sneakpeak här
Nu ger jag uppp att försöka få bilden att komma fram som en den. Alltså, i ett litet popup fönster. Men nej, heter man blogg.se vill man inte sammarbeta, det är tydligt. Vi skyller absolut inget på min egen okunskap.
Nåja, dags att inta vitaminer, sömnmediciner och säng.
Utlottning:The pretty reckless
Stop following me
Häromnatten drömde jag (igen!) att jag var (aktiv) anorektiker. Varenda känsla kom tillbaka, på gott och ont. Inte bara känslan av den där kontrollen man strävar efter utan även hur svag jag var, hur jag kämpade för att dölja det.
Tyvärr(!?) kom jag inte undan folket omkring mej, hur de vakade, frågade, tjatade. Allt det där som man får utstå.
För att göra detta kort så vaknade jag med känslan av att vara väldigt glad över att den perioden i mitt liv är över. Jag minns att jag i drömmen var väldigt nöjd över att ha en sån smal, benig kropp men i verkligheten är det inte alls lika charmigt. Eller vackert. I verkligheten kan man oftast inte ens se ATT man är smal. Jag kunde iaf inte det. Jag vill aldrig tillbaka dit och kämpar dagligen för att det inte ska bli så.
A reminder to myself:
This is my year!
This is the year
this year I will do everything right, this year
is mine'cause this is the year,
this is the year it all will
happen
it's finally here, I have been
waiting all my life
there'll be no mistakes
there's just gonna be one
big departure
this year I will do everything right, this year
is mine
Internetskadad
-Saari, vilken parfym var det du fick i julklapp?
-Eh, ingen?
-Joo men en Avril Lavigne parfym.
-Nej?
-Jo jag såg i bilddagboken. Du la upp bild
Saari förklarar då att hon inte lagt upp några bilder alls på sina julklappar och att hon inte fått någon parfym som önskat utan att hon själv köpt den efteråt.
Envis som jag är kollar jag bilddagboken men hittar ingen bild.
Då går det upp ett ljus för mej.
-Oj. Jag såg den ju hemma hos dej.
Slutsats:man är skapligt internetskadad när man inte kan skilja på verklighet och bilddagbok.
Sanningen
Jag vet inte vad jag ska säga. Böckerna jag tyckte så mycket om, de jag trodde varenda ord av.
Länge ställt mej tveksam till att läsa Sanningen om Gömda, just pga ovanstående, men har nu snart läst klart den. Det är bisarrt.
Egentligen vill jag rekomendera boken, för den är intressant och välskriven, men vill man fortfarande ha Gömda och Asyl "sanna" så ska man låta bli.
Faktan talar för sej själv...
1/1-11
Min inre tickande bomb exploderade lagom med fyrverkerierna på tolvslaget. Mycket som jag gått och burit på kom ut i en redig smäll. Det var en aning svårt att hantera ett tag men jag kan stolt meddela att jag tog mej igenom det utan yttre skador. Det var skönt att ha Saari vid min sida då.
Jag hoppas att jag fick ur mej allt då och kan blicka framåt och göra 2011 till mitt år. Jag känner mej optimistisk. Det är bara 90 dagar kvar tills jag har klarat mitt största livsdelmål. More on that later.
Nu blir det två lugna dagar innan jobbet börjar igen. Ska mest bara ta det piano och vårda mian sårbarheter, dbt-skadad som man är.