Bensodiazepiner. Den eftertraktade medicinen, den farliga drogen.
Medicinen som får vanliga svenssons att höja ögonbrynen och rynka på näsan.
(och tyvärr många missbrukare att dreggla)

Jag har länge bett mina läkare om just benso, för den värsta ångesten men har alltid fått avslag.
Jag är medveten om bensodiazepiners baksida, med beroende, utsättning etc.
Jag skulle helst önska att jag inte hade ett behov av dessa piller.
Jag har flera gånger under inläggningar och läkarsamtal bett om någon vid behovsmedicin.
De sätter in Atarax.
Jag suckar.
Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har förklarat att för mej är Atarax bra mot myrkrypningar. Punkt. Det är en antihistamin, min ångest är inte en allergi.

Jag tror att läkare lätt tror att man är missbrukare eller kommer att bli om man börjar med benso. Sen att borderliners tycks ha en missbrukstämpel fast man knappt tar en ipren ibland.
Det är en fördom jag verkligen hoppas försvinner snart, jag anser inte att borderline och missbruk går hand i hand.

Sen träffade jag the one, T Fo, som direkt undrade varför jag inte hade några bensopreparat för det borde jag ju ha.
Borde som i att jag behöver en medicin som stöttar mig genom de värsta ångestattackerna eller allra helst ser till att det inte går så långt.

Jag är inte precis stolt över att knapra benso, nästan varje dag men jag vet att konsekvenser av otyglad ångest kan bli mycket värre.
Jag vill inte vara tjejen som stoppar i sig narkotikaklassade preparat som om det vore godis.
Det gör jag iofs inte heller, jag är restriktiv med medicinen, men man kan lätt få en stämpel.

För att summera så tycker jag det är bra att bensodiazepiner finns, men att läkare ändå är restriktiva med recept och kollar upp så personen i fråga inte har en missbrukshistoria och att de gör en koll nu och då så att inte det inte utvecklas till ett missbruk.