Perm
2011-09-24 
16:35:07Home sweet home.
Till imorgon eftermiddag.
Så, hur ser planer för utskrivning ut då?
Ingen aning. Vissa dagar känns det nära, vissa dagar tror jag att jag kommer vara inlåst för alltid.
Jag vet att det måste gå långsamt men ändå inte för trögt.
Läkaren verkar tro mer på mina förmågor än jag själv gör, men det är väl oftast så, man tror inte på sej själv så mycket som man borde.
En del av mej kan knappt vänta på att bli utskriven medan den andra delen är livrädd.
Kommer jag att klara det?
Antagligen, men det kommer bli tufft i början.
Vilket ordbajs.
Till imorgon eftermiddag.
Så, hur ser planer för utskrivning ut då?
Ingen aning. Vissa dagar känns det nära, vissa dagar tror jag att jag kommer vara inlåst för alltid.
Jag vet att det måste gå långsamt men ändå inte för trögt.
Läkaren verkar tro mer på mina förmågor än jag själv gör, men det är väl oftast så, man tror inte på sej själv så mycket som man borde.
En del av mej kan knappt vänta på att bli utskriven medan den andra delen är livrädd.
Kommer jag att klara det?
Antagligen, men det kommer bli tufft i början.
Vilket ordbajs.
give it to me (4)Blossom Falls- Från första stund
2011-09-20 18:14:55
Blossom Falls- Från första stund är en ungdomsroman skriven av Andrea S Vessman, det är även hennes debutroman. Det är första delen ur en triologi. Från första stund handlar om att vara annorlunda men att kärlek kan övervinna allt om den är stark nog.
Jag gillar hur storyn byggs upp, med små hintar om hemligheten som boken baseras på.
Nyfikenheten driver en vidare i läsandet. Smart val av Andrea att inte avslöja det för tidigt
Jag brukar ibland vara tveksam till att blanda olika språk, Andrea använder sig mycket av ordet "soft" och andra engelska ord såsom "armybrats" och "cool", men i detta fall tyckte jag att det funkade. Det kan ibland lätt bli Linda Skugge-varning men Andreas språk i övrigt är så pass bra att hon kommer undan med det.
Om jag ska säga något negativt om boken så är det väl att jag ibland kände att vissa repliker bara var utfyllnad och det hade funkat lika bra utan dem.
Jag är helt klart peppad på att läsa fortsättningen, i boken Ur andra ögon.
Det som var lite synd med boken var att det uppenbarligen blivit något fel med tryckingen då många ord hade bindestreck mitt i en rad, som in-te, ku-nde, osv.
Jag rekomenderar boken ändå och även om den klassas som ungdomsroman så ser jag inte att vuxna inte kan läsa den.
LÄS!
snart
2011-09-19 20:28:45Snart ska jag skriva något positivt här. Något roligt.
skämtade med en kompis och sa att jag är nog hemma lagom till jul.
just nu känns det inte helt ologiskt. Depressionen byts mot ångest, sen tillbaka och så kommer en kollision.
skämtade med en kompis och sa att jag är nog hemma lagom till jul.
just nu känns det inte helt ologiskt. Depressionen byts mot ångest, sen tillbaka och så kommer en kollision.
Era kommentarer
2011-09-18 11:30:07
(bokrecension coming up next)
Nystart
2011-09-17 19:25:11Nystart.
Jag behöver en nystart. Börja om igen, blicka framåt med ny information, ny fakta om mig själv.
Ny diagnos, nya mediciner, det kan kännas tugnt men samtidigt en lättnad. Det finns hopp.
Kanske kommer det inte bli lika mörkt igen, kanske kommer det bli lättare nu.
Visst känns det tugnt att vara en slav under kemikalier, att medicinera bort känslor, på gott och ont men det kanske måste få vara så ett tag nu. Kanske för alltid men det är svårt att förutspå framtiden.
En dag i taget är vad som gäller.
En minut ibland.
Jag måste börja om, i mitt nya hem. I mitt kärleksnäste. Vårt!
Jag måste bryta mig loss från depressionens ekorrhjul och gå vidare.
Jag har kärleken, jag har djuren och framför alllt har jag mig själv.
Jag måste börja tro på mig själv igen. Förlåta och gå vidare.
Förlåta. Komma över detta självförakt.
Att hata sej själv gör ont, att hata sej själv tär.
Att vilja krypa ur sin egen kropp, byta skepnad.
Jag måste komma vidare, acceptera mej själv. Inse att även jag gör misstag, att jag inte är felfri.
Självförakt.
Varför känner man så starkt förakt mot sig själv?
Kan man inte tillåta sig själv att göra misstag,
De fel man gör skulle man inte förakta andra för.
Det går lätt att förlåta, glömma och gå vidare.
När det gäller andra.
Att känna så mot sej själv är en känsla som förtär en.
En känsla som gör att mörker omsluter en och en tung börda vilar på ens axlar.
En känsla som gör att man hamnar i en ond spiral.
Är man inte värd bättre så behandlar man sig själv inte bättre.
Har man redan felat kan man fortsätta, man är ändå inte värd mer.
Men varför?
Varför inte försöka vända på det?
Att ta de misstag man gjort som ett exempel på hur man inte ska agera.
Att vända beteendet till något bättre. Gör om, gör rätt.
Förlåta en själv.
Riktigt hur jag ska gå vidare vet jag inte ännu men ju mer jag lär mig om mig själv desto lättare kommer det att gå.
Jag måste skafffa mig de rätta verktygen för att hantera mig själv och min sjukdom.
Sjukdom. Det är där det svåra sitter. Jag vill inte acceptera att jag har en sjukdom.
Samtidigt blir det ändå lättare, det är en förklaring, en orsak till min psykiska ohälsa.
Det är inga fel på mig men jag är sjuk. Jag kommer inte att bli helt frisk, men jag kan lära mig att leva med sjukdomen och leva ett relativt friskt liv. Ett drägligt liv.
Distans, acceptans,
Jag måste börja där.
Jag måste lära mej gå igen, på små vinglande steg.
Jag behöver en nystart. Börja om igen, blicka framåt med ny information, ny fakta om mig själv.
Ny diagnos, nya mediciner, det kan kännas tugnt men samtidigt en lättnad. Det finns hopp.
Kanske kommer det inte bli lika mörkt igen, kanske kommer det bli lättare nu.
Visst känns det tugnt att vara en slav under kemikalier, att medicinera bort känslor, på gott och ont men det kanske måste få vara så ett tag nu. Kanske för alltid men det är svårt att förutspå framtiden.
En dag i taget är vad som gäller.
En minut ibland.
Jag måste börja om, i mitt nya hem. I mitt kärleksnäste. Vårt!
Jag måste bryta mig loss från depressionens ekorrhjul och gå vidare.
Jag har kärleken, jag har djuren och framför alllt har jag mig själv.
Jag måste börja tro på mig själv igen. Förlåta och gå vidare.
Förlåta. Komma över detta självförakt.
Att hata sej själv gör ont, att hata sej själv tär.
Att vilja krypa ur sin egen kropp, byta skepnad.
Jag måste komma vidare, acceptera mej själv. Inse att även jag gör misstag, att jag inte är felfri.
Självförakt.
Varför känner man så starkt förakt mot sig själv?
Kan man inte tillåta sig själv att göra misstag,
De fel man gör skulle man inte förakta andra för.
Det går lätt att förlåta, glömma och gå vidare.
När det gäller andra.
Att känna så mot sej själv är en känsla som förtär en.
En känsla som gör att mörker omsluter en och en tung börda vilar på ens axlar.
En känsla som gör att man hamnar i en ond spiral.
Är man inte värd bättre så behandlar man sig själv inte bättre.
Har man redan felat kan man fortsätta, man är ändå inte värd mer.
Men varför?
Varför inte försöka vända på det?
Att ta de misstag man gjort som ett exempel på hur man inte ska agera.
Att vända beteendet till något bättre. Gör om, gör rätt.
Förlåta en själv.
Riktigt hur jag ska gå vidare vet jag inte ännu men ju mer jag lär mig om mig själv desto lättare kommer det att gå.
Jag måste skafffa mig de rätta verktygen för att hantera mig själv och min sjukdom.
Sjukdom. Det är där det svåra sitter. Jag vill inte acceptera att jag har en sjukdom.
Samtidigt blir det ändå lättare, det är en förklaring, en orsak till min psykiska ohälsa.
Det är inga fel på mig men jag är sjuk. Jag kommer inte att bli helt frisk, men jag kan lära mig att leva med sjukdomen och leva ett relativt friskt liv. Ett drägligt liv.
Distans, acceptans,
Jag måste börja där.
Jag måste lära mej gå igen, på små vinglande steg.
Depressionen
2011-09-17 19:24:51Depressionen äter upp mig, kastar sej över mig med demonisk styrka.
Den drar ner mig i de mörkaste, djupaste av hål och håller mig fastnaglad med sin makt.
Den sliter mig i stycken, lämnar mig utan försvar mot dess klor.
Inga ljusglimtar tilllåts, inget hopp.
Jag dras ner under ytan, trampar vatten, kämpar efter luft.
Det är mörkt och kallt, i centrum av helvetets eldar.
Tankar planteras i mitt huvud, tankar jag försöker slåss mot, tankar som drar ner mig djupare.
Planer formas. Planer om ett slut. Avslut
Scenarion spelas upp.
Jag måste ta mig upp, upp från det mörka men jag är lämnad utan verktyg, utan förmågor.
Jag är stel av köld, förlamad av skräck.
Hut tar jag mig upp? Hur överlever jag? Vilket håll ska jag gå åt?
Hur får jag det svarta att släppa taget om mej?
Den drar ner mig i de mörkaste, djupaste av hål och håller mig fastnaglad med sin makt.
Den sliter mig i stycken, lämnar mig utan försvar mot dess klor.
Inga ljusglimtar tilllåts, inget hopp.
Jag dras ner under ytan, trampar vatten, kämpar efter luft.
Det är mörkt och kallt, i centrum av helvetets eldar.
Tankar planteras i mitt huvud, tankar jag försöker slåss mot, tankar som drar ner mig djupare.
Planer formas. Planer om ett slut. Avslut
Scenarion spelas upp.
Jag måste ta mig upp, upp från det mörka men jag är lämnad utan verktyg, utan förmågor.
Jag är stel av köld, förlamad av skräck.
Hut tar jag mig upp? Hur överlever jag? Vilket håll ska jag gå åt?
Hur får jag det svarta att släppa taget om mej?
Depressionens klor river och sliter... ...
2011-09-15 19:56:32Depressionens klor river och sliter... Äh jag orkar inte ens försöka.
ingen rubrik
2011-09-14 16:46:07Jag är hemma, för dagen.
Hur mår jag?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är väldigt rörigt i mitt huvud. Jag känner ju att depressionen håller mej kvar, men huvudet spinner på.
Kroppen har inte riktigt kommit ikapp alla medicininsättningar, men jag hoppas på lite mer balans snart.
Jag ska ta med datorn till avdelningen idag och hoppas på att komma igång med skrivandet.
Behöver det. Kommmer säkert bli ordbajs i början men bättre än inget. Bittert ordbajs.
Hur mår jag?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är väldigt rörigt i mitt huvud. Jag känner ju att depressionen håller mej kvar, men huvudet spinner på.
Kroppen har inte riktigt kommit ikapp alla medicininsättningar, men jag hoppas på lite mer balans snart.
Jag ska ta med datorn till avdelningen idag och hoppas på att komma igång med skrivandet.
Behöver det. Kommmer säkert bli ordbajs i början men bättre än inget. Bittert ordbajs.
Avdelningen
2011-09-13 13:26:00Avdelningen är ändå ganska okej. Förutom de låsta dörrarna. Och maten. De andra patienterna. Förutom sängarna.
I'm so full of shit. Det är inte det minsta okej.
Men man överlever.
För man måste, helt enkelt.
I'm so full of shit. Det är inte det minsta okej.
Men man överlever.
För man måste, helt enkelt.
citat
2011-09-10 16:00:05No light in the darkness is too small to see there's always a sparkle of hope if you just believe
Hej
2011-09-10 10:47:24Det är fantastiskt att sitta hemma, i sin egen soffa, kolla på sin egen tv (nåja, Saaris, var inte på petiga nu), samtidigt är det lite läskigt. Man hinner fort vänja sej vid att alltid ha folk omkring sej man kan rycka tag i när det krisar.
Nu har permisen gått bra och jag har inte klappat ihop, tur nog. Jag var tillochmed helt ensam hemma i ca en timme, men det funkade bra.
Ska snart tillbaka till avdelningen men är hemma igen imorgon.
Kom in på avdelningen med tre olika mediciner. Nu är jag uppe i sex olika sorter. Bitter? Ja, en aning men jag får tänka att så länge de fyller sin funktion så får det vara så.
Fick en fråga om "vad jag var för sjuk", för jag skrev att jag vas less på att vara sjuk. Just då syftade jag nog mest på det bipolära men annnars är jag ju en borderlinebrud oxå (borderlinefitta?).
Det är helt enkelt min psykiska ohälsa jag blir trött på.
Nåja, jag var hos frisören igår iaf, det var på tiden. Toppade bara 2-3 cm men gjorde en urtunning oxå. Friösren var dock lite mesig och ville inte tunna för mycket men tillslut kom vi överens haha
Nu kaffe innan jag åker tillbaka
Nu har permisen gått bra och jag har inte klappat ihop, tur nog. Jag var tillochmed helt ensam hemma i ca en timme, men det funkade bra.
Ska snart tillbaka till avdelningen men är hemma igen imorgon.
Kom in på avdelningen med tre olika mediciner. Nu är jag uppe i sex olika sorter. Bitter? Ja, en aning men jag får tänka att så länge de fyller sin funktion så får det vara så.
Fick en fråga om "vad jag var för sjuk", för jag skrev att jag vas less på att vara sjuk. Just då syftade jag nog mest på det bipolära men annnars är jag ju en borderlinebrud oxå (borderlinefitta?).
Det är helt enkelt min psykiska ohälsa jag blir trött på.
Nåja, jag var hos frisören igår iaf, det var på tiden. Toppade bara 2-3 cm men gjorde en urtunning oxå. Friösren var dock lite mesig och ville inte tunna för mycket men tillslut kom vi överens haha
Nu kaffe innan jag åker tillbaka
Svaren
2011-09-09 15:18:13Här kommer svaren på frågorna ni ställde
Tror du på Gud?
Nej, det gör jag inte. Vet inte om jag har nån tro alls egentligen. Brukar kalla mej själv agnostiker i väntan på att faktiskt hitta någon/något att tro på.
Är du intresserad av politik? I så fall, finns det något parti du kan tänka dig att rösta på?
Mja, sådär. Tycker det kan vara kul att diskutera politik ibland men jag är väldigt dåligt insatt faktiskt. Röstade på Vänsterpartiet i förra valet. Hela grejen med SD är bara jävligt vidrigt.
Har du haft någon könssjukdom?
Nopes!
Finns det någon mat du absolut inte skulle kunna äta?
Jag är ganska petig med mat, finns massor jag inte äter. Typ palt, pölsa, potatisbullar, blodpudding, kåldolmar. Ja, det finns en del. Roliga är att jag gillar typ bläckfisk och älgtunga haha
Skulle du kunna tänka dig att bo i södra Sverige?
Har bott i Göteborg och i Avesta. Visst trivdes jag där, Göteborg är jättevackert men jag känner att jag vill ha nära till familj och släkt, på så sätt var det skönt att flytta tillbaka hit igen.
Rakar du underlivet? Om ja, vilken frisyr?
Nej, inte nu längre, jag är på tok för lat.
Vilka är dina bästa strategier när det gäller att mota bort ätstörningen?
För det första brukar jag försöka minnas hur fruktansvärt dåligt jag mådde när jag var som sjukast. Äter jag upp maten fast det tar emot jag JAG vunnit och det blir en seger i sej. Jag ser att äta som att vårda mina sårbarheter. Det funkar såklart inte ALLA gånger, jag hoppas över måltider ibland när det är för jobbigt, jag är knappast perfekt, men jag använder logiken mer gällande mat nu.
Vilka är dina favoritböcker, om du får välja fem?
1. Madness, Marya Hornbacher
2. The best little girl in the world, Steven Levencrohn
3. Inte som andra döttrar, Deborah Spungen
4. Wasted, Marya Hornbacher
5. Älskade syster, Joyce Carol Oates
Tror du på Gud?
Nej, det gör jag inte. Vet inte om jag har nån tro alls egentligen. Brukar kalla mej själv agnostiker i väntan på att faktiskt hitta någon/något att tro på.
Är du intresserad av politik? I så fall, finns det något parti du kan tänka dig att rösta på?
Mja, sådär. Tycker det kan vara kul att diskutera politik ibland men jag är väldigt dåligt insatt faktiskt. Röstade på Vänsterpartiet i förra valet. Hela grejen med SD är bara jävligt vidrigt.
Har du haft någon könssjukdom?
Nopes!
Finns det någon mat du absolut inte skulle kunna äta?
Jag är ganska petig med mat, finns massor jag inte äter. Typ palt, pölsa, potatisbullar, blodpudding, kåldolmar. Ja, det finns en del. Roliga är att jag gillar typ bläckfisk och älgtunga haha
Skulle du kunna tänka dig att bo i södra Sverige?
Har bott i Göteborg och i Avesta. Visst trivdes jag där, Göteborg är jättevackert men jag känner att jag vill ha nära till familj och släkt, på så sätt var det skönt att flytta tillbaka hit igen.
Rakar du underlivet? Om ja, vilken frisyr?
Nej, inte nu längre, jag är på tok för lat.
Vilka är dina bästa strategier när det gäller att mota bort ätstörningen?
För det första brukar jag försöka minnas hur fruktansvärt dåligt jag mådde när jag var som sjukast. Äter jag upp maten fast det tar emot jag JAG vunnit och det blir en seger i sej. Jag ser att äta som att vårda mina sårbarheter. Det funkar såklart inte ALLA gånger, jag hoppas över måltider ibland när det är för jobbigt, jag är knappast perfekt, men jag använder logiken mer gällande mat nu.
Vilka är dina favoritböcker, om du får välja fem?
1. Madness, Marya Hornbacher
2. The best little girl in the world, Steven Levencrohn
3. Inte som andra döttrar, Deborah Spungen
4. Wasted, Marya Hornbacher
5. Älskade syster, Joyce Carol Oates
Jag kommer att svara på frågorna som kommi...
2011-09-06 09:53:14
Jag kommer att svara på frågorna som kommit nästa gång jag sitter vid en dator. Just nu kan jag bara sms-blogga och det blir lite drygt med alla svar. Vi får se när jag kommer åt en dator. Tills dess,roa er med lite electropop.
Två fina dagar. Två dagar med vakna ögon o...
2011-09-03 19:16:18Två fina dagar. Två dagar med vakna ögon och inte långt till ett skratt. Två dagar då livet var ganska ljust. Idag åkte jag flera våningar neråt och fick avbryta min permis. Idag är det svart, det är tungt att andas. Jag pallar inte vara sjuk mer
The other half of me
2011-09-03 12:05:35
Within Temptation tillsammans med George Oosthoek. Underbart!
Spelning från Silent force tour
Skrivkramp
2011-09-02 19:50:07Jag vill skriva. Skriva så fingrarna blöder, men jag har ingen inspiration just nu.
Orka skriva om den trista vardagen på avdelningen, orka skriva om alla mediciner och dess biverkningar, orka skriva om galenskap.
Men skriva vill jag. Känner att det skulle behövas, bara att jag inte vet om vad.
Har ingen direkt koncentration att läsa så jag läser böcker jag redan läst förut. Personalen tycker det är underligt att jag läser böcker på engelska när jag inte har bra fokus men för mej är engelska ungefär samma sak som att läsa på svenska. Kanske lättare tillochmed.
Nåja, har permission över helgen, jag hoppas det ska gå bra. Ska ha telefonkontakt med avdelningen för att checka läget.
Otroligt mysig att få krama på Saari och kattskatterna. Puff tycks vara nöjd över att ha mamma hemma oxå, om så tillfälligt.
Inte varit tal om utskrivning ännu, vet inte riktigt hur mycket de litar på mej ännu, men det finns ju grunder till det.
Känns ändå lite bittert att jag mer eller mindre missade slutet av sommaren. Spenderat en månad bakom låsta dörren och nu känner man hösten i luften.
Hösten brukar kunna bli tung, med mörkret.
Får tända en massa ljus och hoppas att det ska fungera iaf.
Nu ska jag kura ihop i soffan och se på film med finaste fästmön
Orka skriva om den trista vardagen på avdelningen, orka skriva om alla mediciner och dess biverkningar, orka skriva om galenskap.
Men skriva vill jag. Känner att det skulle behövas, bara att jag inte vet om vad.
Har ingen direkt koncentration att läsa så jag läser böcker jag redan läst förut. Personalen tycker det är underligt att jag läser böcker på engelska när jag inte har bra fokus men för mej är engelska ungefär samma sak som att läsa på svenska. Kanske lättare tillochmed.
Nåja, har permission över helgen, jag hoppas det ska gå bra. Ska ha telefonkontakt med avdelningen för att checka läget.
Otroligt mysig att få krama på Saari och kattskatterna. Puff tycks vara nöjd över att ha mamma hemma oxå, om så tillfälligt.
Inte varit tal om utskrivning ännu, vet inte riktigt hur mycket de litar på mej ännu, men det finns ju grunder till det.
Känns ändå lite bittert att jag mer eller mindre missade slutet av sommaren. Spenderat en månad bakom låsta dörren och nu känner man hösten i luften.
Hösten brukar kunna bli tung, med mörkret.
Får tända en massa ljus och hoppas att det ska fungera iaf.
Nu ska jag kura ihop i soffan och se på film med finaste fästmön
Eftersom det blir lite vettigt från mej nu...
2011-09-01 23:04:32Eftersom det blir lite vettigt från mej nu så kör vi en frågestund. Fire away
