This is how you remind me....
fluoxetin
Oh fuck it, ser ut som jag kommer sälja min själ iaf. Haft ett par riktigt jobbiga dagar så imorse panikmailade jag min KANS och bad om attt få sätta in Fluoxetin (antidepressivt) igen. Fick en tid redan idag och hon skulle ta upp det på beh,konferens imorrn. Blir iofs en låg dos under förhoppnningsvis en kortare period men änd, jag VILL ju INTE behöva medicin. Men jag kan inte heller ha det såhär. Vet inte när ellr hur jag fölll ner i hålet men mörkt är det iaf. Och det känns som jag ska explodera.
Men jag harvar på. Jag överlever.
excessive sleep
"Inte orka mycket" var milt sagt. Jag har sovit bort, utan att övredriva, ca 6-7 timmar av dagen. Det var en hemskt härlig flykt men ändå! Inte för att jag hade något vettigt att göra idag förutom att gå på apoteket och det gjorde jag.
Jag slapp iaf fler drömmar som man blev helt mindfucked av.
Måste försöka vara mer produktiv imorrn. En dags konstant sovande räcker, dessutom har min kropp (höfter) taggit rejäl stryk av det. Ja, note to self, ringa vårdcentralen imoron. Gief sjukgymnastt, pliiz.
Nu ska jag leta intressanta dokumentärer
.
.
Once upon a dream
Drömde i natt om en helt underbar, fantastisk människa som jag once upon a time var relativt besatt av (fast inte på en nödvändigtis crazy stalkery sätt). Allt var så bra, så perfekt, så...ja. Bra. Ja, i drömmen.
Släppte taget om henne för sisdår två månader men senaste dagarna har altid bara sköljt över mig igen. Saknar henne. Men hon är inte längre en del av mitt liv och det kommer hon nog inte heller att bli.
(Jisses, detta låter ju som en schooolgirl-crush men så är det inte, det finns inte och har aldrig funnits romantiska känslor)
Hur som haver så ställde drömmen till ett mindre kaos i huvudet och ett större hål i hjärtat.
Och jag står maktlös. Jag villl bara ha henne i mitt liv igen. Somehow
(ber om ursäkt för svengelskan. På nåt sätt blir det bara lättare så)
Annars....ja,, jag ska nog ta mig igenom denna dag på något sätt oxå, även om jag inte orkar mycket. Återkommer säkert med rapport ikväll
dä ä ente bra
Vaknade med en mindre trevig ångest (eller ja, den började igår) och den uttrycker sig mycket fysiskt, kroppen känns som den ska explodera. Det är inte alls behagligt.
Och jag är låg. Jag vill inte göra någonting alls. Gah, detta måste gå över snart. Säger inte att jag behöver vara en virvelvind hela tiden men det här läget gillar jag inte alls.
Jag har ändå mått vad man kan kalla bra i två månader nu, är det allt jag får?
Hur vänder jag på det här nu då?
Jag är inte trött men jag vill bara sova bort allt obehag. Sova bort alla tankar. Iaf hitta någon schysst off-knapp. Finns det en sån? Som inte är sjuttiotolv mediciner.
Dessutom ä kroppen helt snedvriden och det är skitäckligt. Och det gör ont.
Usch, jag vill inte gnälla, men dagsformen är usel och jag är livrädd att det bara ska eskalera.
Men vad det än blir är jag fast besluten att klara det i hemmet.
blogg
...det går ju inte
2012-11-11
Och ja, visst vore det bäst utan mediciner, men det går ju inte.
Fast jo! Det gör ju det! Har ingen psykofarmaka kvar. Sifrol mot RLS, Imovane för sova. Och det funkar! När de la fram förslaget på psyk var jag desperat nog at gå med på allt men jag trodde inte det skulle hålla!
Men, ett steg i taget. Kanske det inte håller på sikt, jag vet inte, men jag vill iaf tro at jag ska klara mig utan ett längre tag men om inte kanske det funkar med EN medicin, inte typ åtta.
Well, hade inte mkt att säga men jag läste det där gamla inlägget och reagerade bara :)
All is good?
Idag har varit en smula lugnare. Knatade iväg tilll min samtalskontakt vid halv elva, diskuterade mitt nuvarande behov av psykiatrisk hjälp (kom fram till ses varannan vecka nu) och ev kommande sysselsättning för hösten, men då måste vi först dra in FK/AF men det ska ordna sig. Vore schysst att få komma ut och göra något iaf några timmar i veckan, till attt börja med.
Väl hemma igen blev det inte mycket mer än diskning och lite soffdammsugning (slarvade mellan dynorna igår) och lite promenader. Men seriöst, dra ner temperaturen lite nu,va? Jag gillar värme, visst (hatar vintern) men nån måtta får det väl vara? Åh, älskar att kunna fokusera på dessa i-landsproblem.
Boendestödet var här och vi satt och snackade i typ 30 minuter men fanns ju inget att göra så vi gjorde det kort. Vi taggar för badutflykten nästa vecka.
Boendestödet var här och vi satt och snackade i typ 30 minuter men fanns ju inget att göra så vi gjorde det kort. Vi taggar för badutflykten nästa vecka.
Nu har jag suttit och läst bloggar, spammat fejsbook med små avbrott för wordfeud. Lite rastlös men relativt avslappnad.
All is good?
Finns väl alltså små issues och tankar som stör, men ja all is pretty good. Det kan inte vara perfekt hela tiden och "bra" funkar för mig. Lägger fokus på att upprätthålla detta nu och inte fastna i nåt "klet"
stormvind
Skullle egentligen in till stan med Patrice idag men när jag vaknade efter fyra timmars überkass sömn ställde jag in för jag var så satans trög.
Sen svängde det!. Dammsög hela plejset inkl soffan, städade badrummet, diskade, bytte gardiner, tog två promenader (blivit en till nu), småplockade här och där, och ja kanske har jag glömt nåt. Tagit några 40mins pauser (OUAT) men har haft svårt att slappna av. Hade det inte varit så sjukt varmt hade jag väl promenerat hea dagen, trots sår och blåsor på fossingarna.
Inatt hoppas jag på mer sömn!
Ja, over and out där
krejjer som kom i posten
Jomenssåattteeh
Jisses, vilken meningslös dag. Kunde inte somna inatt, stirrade i taket tills klockan var tre vilket i sin tur gjorde att jag sov till halv tolv. The horror!! Var på ett relativt pissigt humör,drog igång ett OUAT, tog en promenad, en kvart är min smärtgräns i denna värme sen däckade jag igen typ en timme. The horror again. Internetuppkopplingen jävlades, tog en till promenad, fixade nätet och nu...blah.
Jag är väldigt rastlös, tyvärr, som vanligt till den punkt att det blir ingenting alls. Jag är så motiverad till allt och jag inte kan komma på något. Typisk Mary-logik liksom.
Men ser fram emot veckan iaf, ska försöka fyla dagarna med meningsfulla saker. Ska träffa Patrice, träffa min samtalskontakt igen efter semestern, ta trevliga promenader med glad vovve, slösa tid på OUAT, kanske försöka skriva och sådant skoj.
Det sägs ju att det blir vad man gör det till så jag får väl försöka. Right?
Måste ta tag i att färga om håret oxå. Dessa i-landsbekymmer. Oh i love it.
Mer OUAT till folket!
ba en selfie
circle
Get a grip!
Ligger här i soffan och surar föör dagen är så dååålig.
Get over it! Gör nåt konstruktivt av det, damnit.
Finns väl nåt hörn som behöver städas, någon bok som behöver läsas, en kropp som behöver rastas.
Ba gört!
En dålig morgon ska väl inte få göra hela dagen dålig!
Nu säger vi så. Och jag hittar på något fram till klockan fem, då åker vi till Nordmaling.
Obehag
Jag skulle vilja förstå vad det somm gör att vissa dagar blir helt outhärdliga. Visst, jag har ont men det är liksom inte allt. Hela kroppen känns obekväm, jag orkar inte med ens minsta negativa tankar och det tenderar att bli några såna. Ligger i soffan och känner allt som pågår inuti mig, såväl fysiskt som psykiskt och får de alltför vanliga panikkänslorna. Jag hatar att inte själv kunna styra vad som ska pågå eller inte. Äckeltrasiga kropp.
Ändå tänker jag att jag har överlevt värre. Jag har mått sämre.
Nu väntar jag på att få sova. Det får bli min flykt, men tyvärr börjar jag alltid längta efter den kring femtiden. Jag behöver en hobby! Helst nåt som inte kräver ett huvud,mitt gör för ont. Legat och slöläst en bok om Amy Winehouse men hjärnan håller på att rinna ut genom ögonen. Jag hoppades på att åskovädret tdigare skulle rensa ut allt högtryck ur skallen men näeh.
Ska ta och lägga upp lite bilder snart oxå!
We are
It's all about power and by taking control...
f
The hell no!
Vaknar med bultande huvud och tänker "the hell no!".Kliver upp, kropppen knastrar och knakar när jag går. Really, no!
Så, lägga ner skiten, bara ligga i soffan och sträckse Once upon a time eller på något sätt vända dagen till något bättre. Jag vet bara inte hur. Inget känns speciellt lockande.
Ska börja med en kopp kaffe iaf och se vad det blir av allt.
Jag får la återkomma!
Hoppas ni har en bra dag!
Once upon a time rerun
Uch vad jag blivit känslig för minsta lilla sömnbrist då. Vaknade kl 4 och hade å ändå fått ca fem timmar sömn, men på ett redigt pisshumör. Trött, grinig och ont. Denna eviga värk, jag fixar det inte mer. Faktiskt!
Slog igång s3 av Once upon a time. Det är en knepig säsong och jag minns nästan inget av den, så dags för en repris. S 1-2 kan jag i princip utantill (efter typ fem vändor), men ja det är svårt att fokusera. Vi får se hur mycket jag orkar se.
Orka!
Ångestnivå, låg. Deppressionsnivå, låg, stress/rastlöshet, medel.
Men ändå är det lite av en sörja i skallen.
Återgår till OUAT
who?
Opepp!
Usch, jag förväntar mig hela tiden att allt ska vara så förbannnat bra hela tiden nu så minsta illa deppdag knäcker mig halvt. Jag vill vara färdig med ångest, depp och allt det där. Jag vill vara helt ute ur mörkret. Tyvärr ser det ju annorlunda ut. Det kommer alltid finnas pissiga dagar, får lära mig att bara bita ihop.
Idag är jag bara så trött och jag har ont. Jag vill krypa ner i sängen igen men jag tvingar mig att sitta upppe. Slängt i två maskinner tvätt. Lika bra att göra det när man ändå har en tid bokad, right.
Opepp. Kör på jävla autopilot.
Gör jag inget alls skriker huvudet åt mig att jag är KASS!
"Du borde göra mer, göra bättre!"
Promenaddags snart.
Opepp.
fundering?
Jag är otroligt less på att gnälla nu så därför frågar jag er, någoot speciellt ni vill att jag ska skriva om?
a Zombie in a body
Fick ett "göörde ba"- moment igår, hög telefonen och ringde psyk och förklarade läget. Ett gäng timmar senare ringde min läkare och han skrev ut ett recept till mig. En rätt mild sömnmedicin men den har hållit förr. Fick däckka mig med neuroleptika igår men jag fick sova iaf.
Nåja, upp och ner är det. Men på lagom nivå, ändå. Tycker jag. Om man jämför...
Snart ska jag nog avnjuta en kopp kaffe innan boendestöd och Å-centrum
Fucking terrified
Blir kanske bloggpaus ett par dagar, inte peppande att skriva nu. Mitt liv är en ond cirkel av sömnbrist och värk vilket leder till fullkomligt desperata tankar som givetvis kan bli extremt destruktivt, det gör mig livrädd och jag har panik i hela kroppen, konstant.
Ringa psyk/rehab nu under semestern är helt värdelöst, de kommer säga åt mig att återkomma när jag står med snaran i handen och när man redan har telefonfobi from hell så är tanken på ett sånt samtalt hemskt olockande. I pricip omöjligt, ja.
Samtidigt, får jag inte vettig sömnmedicin och smärtstillande så, ja...scares the hell out of me
På återseende
I'm gonna cry in a corner now...
Jag gillar verkigen inte situationen för tillfället. Jag sover ju alltför sällan (lite), huvudet håller på att banka sig ur genom både ögon och öron, rygg och höfter är ett kapitel för sig.
(På vårdcentralen får man ingen tid om man inte är döende, på riktigt.)
(På vårdcentralen får man ingen tid om man inte är döende, på riktigt.)
Imorgon är det jag som ringer och kräver en mer ihållande sömnmedicin för annars går jag under. Jag orkar inte. Faktiskt. Äcekltrött
(Så då börjar jag ju givetvis gråta för allt. Vem sjutton öppnade dammarna?)
Men, skriver lite igen. Mest redigering nu, lägger till två ord, raderar två meningar. Som det ser ut kommer väl ca 50% att hamna i papperskorgen för jag byter riktning. Var så länge sen jag skrev allt, det är inte de ämnen jag vill hålla mig till. Sen är det säkert inte ens bra. Nä, delete. Börja om. Ska hämta nya datorn imorrn så det kanske bli peppande att skriva mer iaf.
Kanske återkommer jag senare med något positivt. Allt kan hända....
vaken, i ett blandat tillstånd
I went crazy again today...
Oro, framtid, kindnyp
Lite piggare idag men en konstant oro i kroppen. Oro för vad? En skräck är att hamna på avdelningen igen men det är egentligen inte speciellt troligt, jag mår för bra för att behöva vara där, dessutom tror jag ingen har direkt bråttom med att låsa in mig igen, då alla (inkl jag) tycker jag varit där för mycket. True, I have.
Sen är jag rädd att de ska vilja sätta mig på medicin/er igen och jag vill inte! Jag tycker jag fungerar bättre utan segklet som gör att jag inte kan kontrollera impulser/känslor och sådant. Jag har panikattack-känningar varje dag men jag får inga panikutbrott för jag har närvaron att stanna upp och reflektera.
Haha, låter som jag är stabiliteten själv, verkligen inte. Jag är superkänslig och har gråtfest om jag tappar smörkniven på golvet men jag bryter inte samman som förut.
Iallafall inte nu
Men ja, framtiden är ett orosmoment i sig. Försöker dock att inte oroa mig för mycket över saker som kanske nte ens kommer att hända. Bättre att ta tag i det om det OM det skulle hända, men varför anta?
Försöker tagga ner min cynism, for real. Shit doesn't always happen!
Fast min kropp är en battlefield. Aj.
Snart dags för besök i tatueringstudio (men utan nåt nytt bläck å kroppen) sen besök hos lilla mormor-in law. Mina kinder är redo, nyp på du bara!
...it was just a paperbag
Tänkte skriva ett inlägg om sömnbristen som knäcker mig och om min borderline-problematik som tär på mig men i och med det förstnämnda är jag helt bränd i huvudet. Kommer inte att bli bra och tanken är ju att få fram någon poäng.
Jag får ta och plåga magen med några liter kaffe och hoppas på comeback. Fy så trött jag är. Hade väntat mig en sjukt god natt sömn, inte ynka två timmar. Det är lite i underkant kan jag tycka, lite mer tid med John Blund skulle inte skada. Right?
Så, sömn och borderline next up
This mind, this body And this voice
I don't go to sleep to dream
Sömnen alltså. Lyckades somna vettig tid, ca 23, sov som ett barn till ca 1.00 så vrida-vända-somna-vakna-stirra i taket-perioden började, fram till 4 så jag var plingvaken, med extrem smärta i revbenen.
Låg och lyssnade på musik någon timme, gick fram och tillbaka mellan säng och soffa. Rörigt, rörigt.
Helt slut somnade jag ingen vid sju och sov hyfsat fram till 9 och låg och dregglade nån halvtimme efter. Klev ur sängen vid tio.Då blir det ju FEL! Jag har inget emot att vakna typ 8 eller nåt, men då vill jag helst sova vettigt innan. Jag blir stressad av att bara ligga och tryna tills, ja tio.
Nu ska jag och mina demolerade revben gråta ett tag innan boendestödet, cause yep, that's what I do
Sullen girl