en kamp
Jag har valt bort de två strategier jag hade för att hantera kaoset.
Det kommer bli tufft, men jag har gjort det förr, jag kan klara det igen.
Med det säger jag inte att det aldrig kommer att bli ett snedsteg, jag är långt ifrån perfekt, men nu ska jag verkligen kämpa.
En av de största anledningarna till att jag valt bort att skära mej är (såklart först å främst för min egen skull) att helhjärtat kunna stötta Saari i hennes kamp mot ett självskadefritt liv.
Vi vet båda att det kommer bli bli kämpigt men att vi har en så pass öppen dialog att vi kan prata om om saken innan det händer något. Att prata innan vi följer impulsen.
Dock är jag ju sån att under de perioder jag inte skadat mej så har jag istället tagit ut det över maten, vilket jag också måste sluta med, för mitt eget välmående skull.
När jag nästan svimmade bakom kassan på jobbet i somras fick jag mej ett ganska stort wakeup call. Jag kan inte jobba när jag inte ätit på flertalet dagar, det håller helt enkelt inte. och jag VILL jobba.
Alternativet just nu, när det är som tuffast är ju benzo, men hur kul känns det att peta i sej sånt hela tiden, speciellt när man måste hålla sej skärpt på jobbet så där försöker jag vara väldigt restriktiv. Jag tar hellre en 5-10 minuters paus och samlar mej.
Det blir en kamp. Men det kommer vara värt det i slutändan, det vet jag
The pretty wreckless
Dock insåg jag först idag att sångerskan är Taylor Momsen. Lilla söta Gossip Girl-Jenny. Hon har ju gått från snygg till SNYGG haha. och sjukt bra musik
Favorit låten är Miss Nothing men hela albumet är väldigt bra. very grrrl. Whoaa
För er som inte har spåttifaj och inte kan följa länken ovan, watch this
Alone
you wanted love
Detta Är kärlek, trygghet, värme.
Trots en riktigt dålig så blev det så lugnt och mjukt i hennes famn, jag fick kontroll över mina andetag igen.
Det är trygghet att somna med hennes hand i min.
Vi kollade på Idol och jag bestämde mej för att hejja på Minnah :P
Vi började kolla lite på film men tröttheten tog överhand och vi somnade tidigt. Eller ja, kring halv tolv men det är tidigt när det kommer till oss. Galet sent om man jämför med min vanliga tant-standard haha.
Idag blir det fika med en vän till Saari sen en sväng till mitt dollhouse för att kolla till alla sex prinsessor :)
Förlorade själar
Dock gjorde den det och snart är jag 30.
Men det finns de som inte har orkat, de som gett upp kampen. De som inte längre haft krafter kvar att kämpa mot mörkret.
I fredags fick himlen ännu en ängel. Ännu en människa gav upp kampen mot det mörka, det onda.
Jag kände henne inte, men hennes död har påverkat mej.
Hon var "en av oss". En trasig själ. En människa vars liv har inneburit perioder på låst avdelning, rop på hjälp och en kamp.
En kamp hon inte vann. En kamp hon valde bort.
Det får mej att tänka på hur många jag själv velat ge upp. Då döden känts som mitt enda alternativ.
Det är så slutgiltigt, men man tänker inte på det förän man stöter på det.
Jag skulle vilja skriva så mycket mer men jag hittar inte de rätta orden.
Jag sörjer inte denna människa i person då jag inte kände henne, men jag sörjer alla trasiga själar som valt att lämna livet.
Jag sörjer över att vården inte kan hjälpa alla, att vissa liv slinker mellan fingrarna på dem.
Jag sörjer över att somliga inte har förmågan att må bra.
you spoke your mind
Jag vill ha mer av allt, mer kärlek, mer gästbloggande djur, fler film och boktips fler musik tips, fler bilder, fler HBT inlägg. Och kanske en tävling?
Jadu, kärlek kommer det nog bli mycket av framöver haha. Ibland får jag nästan begränsa mej och inte skriva så mycket om just det, för jag skulle kunna skriva i oändlighet om saari :P
Kommer inom kort ett inlägg om en film och idag köpte jag en bok som jag redan nu känner att jag kommer vilja skriva om. Jag ska ta ett snack med djuren så de skriver nåt oxå. Stella har ju inte fått gästblogga ännu.
Tävling har jag faktiskt varit inne på ett par gånger men jag har inte vetat riktigt vad folk ska tävla om. "vinn en kram". Eeeh. Men det kanske kommer :)
Hade velat se mer inlägg om inredning, kanske lite fler videos, gärna många fler inlägg knutna till HBT-temat
Yes, jag ska snart försöka påta ihop en videoblogg om hur mitt hem ser ut och därmed också ta upp vad jag har för inredningsplaner. Är ganska insnöad på lantligt/shabby chick för tillfället men då ska man ju gärna ha lite cash. But hang in there.
Jag saknar Missy! :D och dina djur som gästbloggar, sedan gärna fler bilder på dig och videobloggar vill jag ha :)
hahah ja Missy, ja. Ska se vart hon kan ha gömt sej, skaka lite liv i henne, till lilla bimbon. Gästbloggande djur ska vi som sagt kunna ordna. Bilder på mej kan aldrig vara nyttigt men det kommer väl. Saari har ju som hobby att göra videos MED mej så videobloggar verkar det kunna bli gott om.
HBT, ja. Två requests om det. Det borde jag ju skriva mer om, får snoka reda på något intressant och bli bättre på att ta upp sånt.
ätande å sånt
Jag frågade Saari vad hon ville äta till middag för jag snart ska åka och handla och får svaret "spelar ingen roll, bara det blir rejäla måltider"
Jahaja, inget som en normal människa skulle reagera nämnvärt över utan skulle visslandes fortsätta med sin shoppinglista.
Jag stannade mitt i ett andetag och hjärtat slog dubbelvolt.
Rejäl måltid? Vad är det? Och av vad? HUR? VAD?
Jag inser att jag ännu inte har speciellt stor koll på det där.
Det kan vara svårt för mej att ta in att inte alla människor äter en macka till middag och är glada och nöjda.
Ibland är det så svårt för mej att förstå hur människor styrs av mat och hunger.
"men vaddå, måste du äta nu, vi ska ju åka med bussen"
Ja Mary, folk äter när de är hungriga. Och ja Mary, folk äter mer än en gång per dag och det är fullt normalt.
Nej Mary, folk låter inte bli att äta för att bussen går juuust nu, istället väntar man fint på nästa buss då man fått mat i magen.
Jag vill oxå bli normal. Ehrm, ja gällande mat förstås. Jag vill få in i mitt huvud hur ett normalt ätande ska se ut för det tycks falla bort lika fort som jag lärt mej det.
Lika bra är jag fortfarande på att ignorera hunger, av ren vana. Man ska inte äta bara för att magen vill det.
Banka in i huvudet på mej att det är just precis DET MAN SKA.
Ni anar inte hur less jag är på denna sjukdom.
Alla tankar runtomkring och den snedvridna synen på allt är så mycket värre än själva svälten. Eller nej, kanske inte, men det sitter ju kvar bra mycket längre och det är svårt att lära sej ett nytt tankesätt.
Känns som jag omedvetet halkat ner nåt steg gällande ätstörningen. Dags att klättra uppåt igen.
Bloggfavoriter
Finns många som jag tycker är bra, men jag väjer ut några.
Jag gillar såklart Andies blogg och det handlar inte bara om att hon är min vän utan att hon skriver om intressanta saker med ett bra språk. Man kan få många bra tips från hennes blogg. Jag tycker absolut ni ska ta er en titt på den.
Sen har vi Dissociativ, the lovely Saaris blogg. Även detta handlar inte om att hon är min flickvän, jag har följt hennes blogg under längre tid än så. Hon skriver om viktiga saker med ett språk som man blir helt hänförd av. Det dyker även upp musiktips och videobloggar och en och annan novell som man definitivt bör ta sej tid att läsa.
En annan bra blogg är These Dreams of mine, som finaste Lotta skriver.
Finns otroligt många bra bloggar men jag får ju sitta en hel dag om jag sla räkna upp alla. As far as storbloggare goes är Fokis den enda jag läser (oftast skummar igenom).
Dagens outfit
speak your mind please
Kattungespring
Dagens
Dagens outfit känns halvtråkigt att skriva om för jag orkar ändå inte fippla med att fota. Det är för dåligt ljus här inne nu för att fota utan blixt och med blixt i spegel blir sämst typ.
Men vi kan ta låt, plus och minus.
Dagens låt(ar) har varit Amanda Jenssens skiva Happyland. Dagens Amanda-favorit är nog Autopilot, men det kan ju variera till imorgon. Ständigt på topplistan är ju I choose you, av sina skäl.
Dagens Plus var att allt gick så bra och smidigt på jobbet, att mina småkattungar är sötast och att vackraste Saari tittade in på jobbet
Dagens minus är alltid denna fruktansvärda KYLA. Det var närmare -20 när jag åkte till jobbet och det är SÅ INTE okej!
Planer har jag inga så det kan vi oxå hoppa över.
(disken skriker att den inte hålled med)
Dag 5- Min familj
Har en mamma med tillhörande man, en pappa med tillhörande fru. En helbror, en halvsyster (fast hon känns mest hel), två ingifta småbröder, som inte är så små längre.
Sen har jag en mormor, en morfar (som jag nog inte kommer prata med ever again om jag får bestämma) och en farmor.
Min bror har en underbar flickvän och en dotter, vilket jag alla dagar räknar till min familj.
Pappa och bror är mina största stöttepelare inom familjen, dock uppskattar jag alla familjemedlemmar.
Mina djur är givetvis min familj oxå, det är ju mina små barn.
Dag 3, framtidsvisioner
Framtidsvisioner, jisses vad svårt.
Jag har egentligen aldrig tänkt på det då jag inte trott att jag ens skulle leva till jag blev 30, men nu börjar jag ju faktiskt kunna skymta en framtid.
Först och främst hoppas jag väl på ett fast jobb, om så bara 50% om det är så att det är allt jag klarar nu. Vill kunna klara av ett jobb, en anställning. Givetvis helst på den plats jag redan är men någon annan butik skulle funka. Typ Din sko :P
Min enda önskan egentligen för framtiden är att fortsätta må bra, vara lycklig och ha en fungerade vardag.
Dag 3, något försenad
Film och musik ligger högt på den listan. Det går inte en dag utan musik och jag tittar på film så fort det dyker upp en schysst rulle. Sen vet vi ju alla att jag inte bangar på attt se en bra film flera gånger haha.
Läsa och skriva är en passion oxå, även om läsandet kan gå i perioder. Det är oftast så att antingen läser jag eller så ser jag film, sällan både och. Varit ganska slow med nya filmer senaste tiden men har tagit mej igenom ett par böcker.
Sist måste jag nog säga djur, men det är nog ganska uppenbart så jag för tillfället sitter med ett halvt zoo hemma. Känns lite bisarrt att säga att man har sex katter och en hund. Planen är ju dock att reducera till tre katter (hur ont i hjärtat det än gör).
Det är väl de tre saker jag tycker bäst om, även om det nu egentligen blev fem saker, men det är ju ganska relaterade till varandra så jag bestämde att jag fick göra så XD
kakbak med bred norrländska. now working
Nu så., nu ska jag ha fått videon att funka, för er som inte orkade kolla på länken :P
vlogg:baka kaka
http://dissociativ.blogg.se/2010/november/mary-och-saari-bakar.html
där är jag med min tydliga "breda norrländska"
Inlägget ni söker finns inte här, då Blogg...
Inlägget ni söker finns inte här, då Bloggerskan har bättre saker för sej.
Dag 2- Därför bloggar jag
Jag kan uttrycka mej på ett helt annat sätt när jag skriver.
När man skriver kan man ge texten mer tanke än när man bara hasplar ur sej saker.
Jag skriver för att ventilera, bearbeta och (försöker) roa. Dela med mej att mitt liv och mina upplevelse, på gott och ont.
Tycker om att dela med mej att bra böcker och filmer, vill att andra ska få chansen att se/läsa någor jag själv har uppskattat. Eller helt enkelt för att varna om en skitfilm haha.
Jag har haft en del bloggar innan, men det har varit självömkande trams som varken gett mej eller läsarna något alls. Jag tog mej inte framåt med den sortens skrivande och inte var det roligt att läsa heller.
Jag använder ofta min blogg som en sorts dagbok eftersom jag lätt får skrivkramp när jag sitter med papper och penna a'la oldschool.
Ja vad mer finns att det tillägga, det är väl största anledningarna till att jag bloggar
the happiness inside that you're feeling
Hon är min.
Vi har tagit oss igenom en skakig början med dejter inom psykets väggar, vi har genomgått turbulent mående hos oss båda, men ändå uttvecklat en kärlek som känns stark. Och trygg.
I hennes armar känner jag mej säker, inget ont kan nå mej där. Hennes andetag är som musik i mina öron.
Och detta inlägg är helt fantastiskt pluttenuttigt, men jag är lycklig.
<3
Dag1-presentation
Jag är livsfarligt nära 30 bast och bör alltså snart skaffa tandproteser, rullator och andra bra tantsaker.
Född och bor i umeå men var på vift ett tag oxå. 2004-2005 bodde jag i Göteborg och 2005-2008 bodde jag i krylbo.
Är nu tillbaka i Umeå och trivs igen. Önskar bara man slapp klimatet då jag verkligen hatar kyla. De som känner mej vet vilken grad av hat jag hyser för kyla och vinter.
Jag har hunnit med att gifta mej och skilja mej oxå, dock var ett ett mycket cleant uppbrott och vi är fortfarande väldigt bra vännner.
Andie hade tagit upp detta med diagnoser så jag kan ju göra det med. År 2000 blev jag diagnostiserad med borderline och vad jag vet så gäller det ännu. På mitt senaste sjukintyg stod det Ångestsyndrom-blandad (huh?) och ospecifik ätstörning (jojo, väldigt ospecifik va?).
Har även genomgått en utredning för aspergers men passed the test.
Som tidigare nämt så tycker jag att diagnoser kan vara ointressanta. Visserligen kan man få bättre hjälp när ens problematik har ett namn men sorgligt nog kan alltför många "bli" sin diagnos. That's not me.
Jag är envis till tusen gällande det mest, speciellt att överleva. Hur mörkt det än har varit så fixar jag inte att ge upp helt. Time out, visst, men hey, jag lever ju fortfarande.
Mina intressen skriver jag inte nu, det kommer i ett senare inlägg.
Utmaning
Dock sitter jag och väntar på finaste Saari-ängel som dyker upp any second så jag får börja imorgon, men skriver ner listan om det som komma skall.
Dag 1 – Presentation av mig.
Dag 2 – Därför bloggar jag.
Dag 3 – Mina 3 största intressen.
Dag 4 – Mina framtidsvisioner.
Dag 5 – Min familj.
Dag 6 – En ”Dagens”-lista. Ex. ”Dagens planer, dagens outfit, dagens låt, dagens plus, dagens minus”.
Dag 7 – Några av mina favoritbloggar med beskrivning.
Hang in there!
3 augusti
3 augusti 2000 var första gången jag skadade mej för mycket. Första gången mina självskador krävde stygn. Första gången jag åkte ambulans och polisbil.
Även första gången jag var inlagd.
3 augusti slogs dörrarna igen bakom mej.
Tre dagar på ett sjukhus, med okänt folk.
I ett helt annat land.
Den 3 augusti blev jag inlagd på Lewis Gale Center for behavioural health, i Salem, Virginia.
Många år av skuld och skam följde därefter.
Lång tid gick åt att försöka bygga upp vänskaper och framför allt förtroende igen.
Denna dag var varje år en plåga för mej, länge var alla minnen så skarpa.
Det har tagit mej lång tid och en hel del terapi att släppa detta. Även om minnena finnns kvar så gör de inte längre lika ont.
Jag ser på ett annat sätt på det beteende folk inblandade hade mot mej.
Det dåliga samvetet som plågade mej har mattats av och jag kan på ett annat sätt se omständigheterna som ledde till detta "missöde".
Det var så skönt att i år kunna inse att "hey, det är 4 augusti och jag kände inget alls igår".
Life goes on
(och nej, jag är inte efter retarded och tror att det är augusti nu, jag har bara valt att inte skriva om det förän nu)
en författardröm blir sann
Idag, efter nästan ett års arbetande har drömmen blivit sann.
Idag släpps hennes debutroman Blossom Falls-Från Första stund, genom Vulkan.
För info om boken och om författaren, kolla gärna här.
Jag är så otroligt glad för hennes skull då jag vet att det är något hon drömt om och att hon arbetat hårt för detta.
Jag kommer givetvis att köpa boken asap, detta vill jag inte missa att läsa.
Hejja Andie, I'm proud of you!
(bild lånad av Andie)
Kattpromenad
Ajuste, Wilma stal tillbaka Mischa redan i början, så det var mest Amina och Tala. Som ni ser är ju Tala den mest nyfikna och äventyrliga :)
I let myself be sincere
Trots vissa motgångar har veckan ändå varit ljus till stor del, pga henne.
En hel del film, mys, prat, kyssar och rökpauser har hunnits med. Middagar, hallonpaj, kattungemys.
Hon kom i precis rätt tid och drog ur mej ur det mörka, det tunga.
Jag ler. Hon är ljuset.
På tal om ljus så är det vitt ute. Väldigt vitt. Det är väldigt mycket vinter här nu, det går inte att förneka.
Att det nu bara kommer bli kallare och kallare och att vi inte får värme igen på typ ett halvår får mej att vilja bli eremit. Jag HATAR kyla. Snö är mest en irriterande bisak, men kylan. Come on, jag är inte gjord för att tåla hundra minusgrader (läs:ca25).
Avveckla vintern tack.
Nu räknar jag timmar fram till tisdag och Saari. Men lite kvalitetstid med Moa Fisgris imorgon oxå.
Jag <3 henne
Eternal sunshine of the spotless mind
Romantikern i mej blev så glad så.
Tala, den äventyrliga
Försökte flytta deras "låda" till en lägre plats men icke att Wilma godkände så de ät rillbaka i garderoben. Iaf så tog jag ut Tala och satte henne på golvet och detta var jag ju givetvis tvungen att filma. Fina fina lilla fis. hahah hon ser typ dräggfull ut
I choose you
And I'm not gonna lie to you
I'm not gonna do the things I've learned I should do
I'm not gonna hide
'Cause I choose you
I choose you
I choose you
(Amanda Jenssen)
This innocence is brilliant
I hope that it will stay
This moment is perfect
Please don't go away
I need you nowI
And I'll hold on to it
Don't you let it pass you by
(Avil Lavinge)
Number 23
Kort å gott, filmen handlar om en man som läser boken "the number 23" och blir totalt besatt av den siffran och hittar den i allt.
Filmen kan nog klassas som drama/thrilller men personligen tycker jag den har vissa insag av film noir (and that we like).
Filmen hade även en såndär skön twist som jag verkligen gillar. Vissa delar var kanske förutsägbara men inte allt.
I like it.
Oh love love you turn my life around
Som sagt, kärlek fanns inte på min agenda, men jag har helt klart fått omprioritera för det går som sagt inte längre att förneka, eller ens förändra.
Inte vill jag det heller, jag hänger bara på, jag följer alla känslor upp och ner.
Jag har svårt att hålla fokus på något annat än just henne.
Det skrämmer mej lite ibland, samtidigt är magkänslan så bra.
Ett leende sitter konstant på läpparna, hon följer med mej i mina drömmar.
Hon har totalt vänt upp och ner på min värld, men samtidigt gillar jag läget.
Jag räknar timmar tills vi ses igen.
Som sagt, det skrämmer mej ibland, denna översvämning av känslor, men för det mesta ger de mej bara ett lyckorus.
Jag tror verkligen att detta kan bli något bra. Jag känner mej trygg.
Saari <3
Ledigt? Glöm det
Vet du egentligen vad du begär?
* Året har 365 dagar, men du arbetar ju inte varje dag.
Under årets 52 veckor har du ledigt två dagar varje vecka.
Då återstår 261 dagar.
* Du är ledig 16 timmar varje dag, det blir sammanlagt 170 dagar.
Då återstår 91 dagar som du kan arbeta.
* Varje dag får du lunch en timme, det blir sammanlagt 48 dagar.
Kvar är 43 dagar.
* Du behöver inte arbeta 6 röda dagar under året.
Det blir 37 dagar kvar.
* Varje dag tar du kafferast 10 minuter, totalt 11 dagar.
Kvar finns 26 arbetsdagar.
* Sedan har du 25 dagars semester...Då återstår bara en enda dag och den förstår du väl att du inte kan ta ledigt!
Psych
Shawn Spencer(James Roday) har en sjukt bra förmåga att lägga märka till alla små detaljer och även minnas dem. Hans pappa som är polis ger honom uppgifter dagligen för att träna upp denna förmåga.
Detta hänger med i vuxen ålder då Shawn, efter att ha gett polisen ett tips som leder till att de fäller en brottsling, lyckas få polisen att tro att han är ett medium.
Tillsammans med sin polare Gus (Dulé Hill) startar han firman Psych och sammarbetar med polisen, som "head psychic, SBPD".
Egentligen är det väl ingen som egentligen köper att han är ett medium men eftersom han är så sjukt bra på det han gör så ifrågasätts det inte efter ett tag.
Galet rolig serie, minst ett par skratt varje avsnitt.
Avril får ordet
The first time in my life and now it's so great
Slowing down I look around and I am so amazed
I think about the little things that make life great
I wouldn't change a thing about it
This is the best feeling
en underbar känsla
är man klok eller vaddå
Vi satt och kollade igenom typ 3 år av min bilddagbok igår och det som slog mej var hur lång tid jag var alltför besatt av strävan efter perfektion (vad nu det är?) och framför allt "den perfekta kroppen" (finns den?)
Tårar, ilska, frustration och många mörka dagar i kampen mot mat, kilon, krossat självförtroende.
Det fick mej ändå att inse hur pass bra min kropp ändå är nu, att jag är ganska tillsfreds med den. Givetvis kan jag hitta skavanker och brister, vissa dagar är det bara att ge mej fem minuter så får du en lista men om man tänker efter. Jag har fem fungerande sinnen, två fungerande ben. Mitt hjärta slår. (hur lungorna ser ut går vi inte in på nu va).
Visst, jag kan sitta och nypa i huden på magen vissa dagar och förvränga bilden av hud till fett. Det är inte alls svårt för mej att FÅ mej själv fet och ful, but why? Jag är inte överviktig och jag är inte ett benrangel.
Jag kan på ett mycket bättre sätt acceptera min kropp som den är nu, vissa dagar tycka om den.
Jag förstår på ett helt annat sätt att välmående kommer före denna såkallade perfektion, som man ändå aldrig kommer att uppnå.
Jag har fortfarande svårt att ta till mej när folk säger att jag är fin, men jag gapar inte emot längre, med vilda protester.
Jag vill trivas med mitt liv och det gjorde jag tammefan inte när alla dagar gick ut på att inte äta, räkna kalorier i det man åt, tänka kompensatoriska tankar och/eller sitta böjd över toaletten.
Jag är medveten om jag måste äta lite mer än jag gör nu, men jag äter ändå inte på tok för lite (så ofta).
Dock trivs jag mycket mer med mej själv än jag tror jag nånsin har gjort.
Vad är poängen med att vara löjligt smal om man ändå inte kan leva samtidigt, när man ändå bara är olycklig.
After sex
After sex handlar egentligen om precis just det. Vad som pågår hos folk, i olika relationer efter just sex. Vad som pratas om, vilka känslor som finns eller alternativt inte finns.
Det är både straight och gaypar med men även gay-straight relationer, med bland annat Marc Blucas, Mila Kunis och tadaa Jane Seymour (som helt tydligt gjort ettt lyft eller två, hon såg lika ung ut som i Dr Quinn)
Sen kanske det är dumt att säga att det är åtta par med i filmen, det är helt enkelt åtta olika relationer av något slag, både förhållanden, KK, one night stands osv.
Men helt enkelt åtta olika "after sex"-konversationer.
Jag gillade filmen iaf, den bjöd på en hel del skratt.
Bingo
Det första som slår mej när jag ramlar in i lokalen är att inte en käft är under 70 bast typ. Hej PRO-möte. Fick nästan gå omvägar för alla rullatorer. Mina bordsgrannar var 90 resp 85 år. Jag kände mej ung haha.
Nåja, för att jag göra en lång historia kort så var det 13 spel, jag vann inte NÅT!
Eller ja, jag vann en Japp. På chokladhjulet.
Bingo är inte heller ett spel för nån med dålig nacke. Ouch. Sitta böjd över brickorna i nån som kändes som oändliga timmar (typ tre) var inte skönt för fem öre.
Lite dramatik där i mitten av all när en toalett blev översvämmad på våningen över och det började droppa från taket och ut i den stora taklampan. En del av mej hoppades väl lite på att spelet skulle avbrytas, "tack och hej", men närå.
Vi kom fram till att sist jag var på bingo var innan min syster föddes och hon är drygt tre månader ifrån att fylla 19.
Lovade mamma att följa med igen. Om ungefär lika lång tid. Då är jag nästan 48 bast och börjar platsa lite mer iaf, haha.
Kan även tillägga att jag kanske är lite glad att jag inte vann för skammen att behöva sitta där och ropa bingo så alla hör...tack men kanske inte ändå. Fast lite cash hade ju suttit fint.